|
Debatt:
Kulturen en spa-behandling?
Bild: Herman Brinkman
Den nya kulturutredningen tror på den nyttiga kulturen, den som går samhällets ärenden. Förut talade man om en kultur som skulle verka som oberoende och dynamisk kraft i samhället. Nu heter det att kulturen på olika vis ska "bidra till" och "främja" samhällsnyttan. Kort sagt göra medborgarna friska och glada, bota budgetunderskott, få näringslivet att spira och så vidare. Som vore kulturen en sorts spa-behandling för den utbrända samhällskroppen.
Om detta blir verklighet kommer vi att må riktigt illa.
Man kan fantisera. Hur skulle ett samhälle se ut där kulturutredningens syn på kultur var fullt ut genomförd ? Kanske skulle det likna det belåtet leende samhälle som den tysk-amerikanske filosofen Herbert Marcuse skrev om redan 64 i boken Den endimensionella människan.
Marcuse, som blev en viktig filosof för studentrevolten, talade om det moderna samhället som en plats där bara samhällsdimensionen existerar. Allt är integrerat och endimensionaliteten tränger ända ned i medborgarnas behov. I den endimensionella verkligheten kan jag inte ha andra behov än de samhället önskar att jag ska ha.
Vad går att uttrycka i ett sådant samhälle? Bara sådant som stödjer det vi redan vet och har enats om. Allt det andra, det oprövade, det omstörtande och okända, kommer att sänkas i tystnad. Det blir en spegelvärld, en evig rundgång av självbekräftelser och ekon.
De kulturpolitiska målen, enligt kulturutredningen, är bland annat att gestalta, bryta mönster och vidga det möjligas rum. Hur det ska gå till samtidigt som man håller sig med en instrumentell kultursyn är svårbegripligt och motsägelsefullt.
Själv tror jag med Marcuse att det i samhället måste finnas en
negationens kraft, som kan sträcka sig bortom det som är emot det som skulle kunna vara. Och att konsten kan - ska! - vara den kraften. Det är det enda existensberättigandet som behövs.
Malin Lindroth
|