Tretton bilder som upprör och berör
Intendenten Pontus Hammarén vill lyfta in samtiden och debatten i Alingsås konsthall. Så långt har han lyckats med utställningen A History of Sex av fotografen Andres Serrano. Och var så säker: Det kommer mera.
Sällan har Alingsås konsthall haft besökare som står och väntar i trappen på att dörrarna skall öppna för dagen. De unga killarna liksom smyger in försiktigt, tillsammans med äldre herrar och damer. Det ligger både nyfikenhet och förväntan i luften.
På de vita väggarna hänger tretton teatraliska färgfotografier, varav ett visar en kvinna som håller ett stadigt tag om en hästkuk och en annan där en kortväxt kvinna ligger framför en erigerad penis.
- Det här är ju lite poff! i ansiktet, säger Solveig Vimre som rest hit med några väninnor från Partille. Hon är till åren kommen och tycker inte att bilderna har något med intimitet eller kärlek att göra, utan upplever dem våldsamma och svårsmälta.
Utställningen A History of Sex sägs ha delat Alingsås i två läger. Den öppnade den 26 januari i år. På mindre än dryg en vecka har den slagit publikrekord med 2 200 besökare. Däremellan har kristdemokraterna i Alingsås krävt att den skall stängas och nationalsocialisterna har delat ut flygblad på samma tema, till förbipasserande alingsåsbor.
Men en del av publiken berörs inte särskilt mycket. I gästboken vid entrén kan man läsa saker som: ”En storm i ett vattenglas” och ”Mycket väsen för ingenting”.
Inte likgiltig
Intendenten Pontus Hammarén som är initiativtagare till utställningen, menar att man inte behöver gilla utställningen. Det räcker med att man tycker att det är okej att den visas i småstaden Alingsås.
- Jag går i alla fall inte likgiltig förbi hans bilder, för de sätter sig på näthinnan. Sedan är han en världsberömd konstnär. Det tycker jag räcker väldigt långt. Dessutom tar han upp ett grundläggande och viktigt ämne som sexualitet, där han dessutom visar på mångfald och testar hur frisinnade vi är. Det kan vi inte hålla utanför konsthallen. Nu tillhör konsthallen inte längre en liten och exklusiv grupp, utan alla skattebetalare, menar Pontus Hammarén.
Han började sitt arbete som intendent för ett knappt år sedan. I utställningshistoriken fann han mycket lite av vad man kan kalla konst som skapar debatt om vår samtid. Därför letade han efter utställningar som tar upp kontroversiella trådar här och nu. Efter samråd med medarbetare i kommunen, så bestämdes det att Serrano-utställningen skulle till Alingsås, trots invändningar, om än få.
Föredrag och säkerhet
Pontus Hammarén har bäddat in utställningen i flera föredrag där publiken får veta mer om Serranos konstnärskap, men också om ämnen som kroppar och sexualitet i samtiden. Allt för att bredda diskussionen på teman som mångfald och minoriteter.
- Det var den ena biten. Den andra biten handlade om säkerhet. Eftersom flera fotografier blev förstörda av vandaler i Lunds konsthall förra året, så fanns säkerhetstanken med från början. Dels bestämdes det att miniåldern för besökare skulle vara 15 år och sedan byggdes en vägg upp i utställningshallen för att skyla konstverken så att de inte kan ses från entrén och trapphuset.
Samtidigt som Pontus Hammarén är övertygad om att ungdomar i dag ser sexbilder som är sju resor värre än vad som just nu hänger på väggarna i Alingsås konsthall, så poängterar han betydelsen av frivillighet. Den här utställningen skall ingen se utan att själv ha valt det.
I själva säkerheten ingick också vakter vid dörren. En nätt kostnad på 70 000 kronor. Det var den enda större diskussionen i sammanhanget, menar Pontus Hammarén, som känt stöd i kommunen och av folk i kulturhuset, som också innefattar ett bibliotek.
- Det fanns tyvärr en hotbild, men det gör utställningen ännu mer angelägen. Är det nynazister eller politiska partier som t.ex. kristdemokraterna som skall diktera vad vi skall visa på en kommunal konsthall? Jag tycker yttrandefrihet är viktigt. Kan man kalla in poliser för en fotbollsmatch, får man hoppas att samma sak sker när det gäller kultur.
Även om Alingsås konsthall också i fortsättningen kommer att fungera som ett estetiskt finrum, så får nog alingsåsborna vänja sig vid alster i konsthallen som skapar debatt. Efter Serrano står Pål Hollender och Bo Melin på tur med en utställning som handlar om att få tillträde eller ej, till exklusiva ställen som nattklubbar. Därefter kommer en utställning med skräcktecknaren Hans Arnold och om ett år kommer fotograf Elisabeth Olsson-Wallins vandringsutställning In hate we trust.
Text: Agneta Slonawski
Bilder: Erik Yngvesson